En skidtur i Dolomiterna

Vid starten i Eksjö anslöt utöver vi bävrar ett tiotal skidåkare med främst Eksjöanknytning. Resan gick via Värnamo, Markaryd och färjeterminalen i Helsingborg på vilka platser såväl andra smålänningar som västgötar som skåningar anslöt. Plus två gästrikar, nu är det så fullt som det ska vara. En liten fika på vattnet över Öresund sen går det snabbt ner till Rödby. Över Fehmarn Bält som idag var lugn som en filbunke intog vi dagens lunch. På snabba vägar med lite stopp med jämna mellanrum gick det snabbt söderut. Det snöfria landskap som vi bevittnat från södra Småland övergick när vi närmade oss Bayern återigen till det vintriga. Dock sov nog de flesta vid denna förvandling.  

 

Söder om Innsbruck, stannade vi för en frukost. Åtta mil plus en timma var det kvar till vårt hotell. Färden gick till Bolzano, därifrån en timma på slingrande alpvägar upp till drygt 1600 m höjd. Väl framme vid Sporthotel Alpenrose i Carezza kunde vi gå ut i det härliga solskenet och sträcka på benen. Ett par timmar fick vi vänta på våra rum, men vad gör det när solen är på sitt bästa humör. Nåväl, rummen fick vi och nu var vi sugna på att pröva skidspåren. Jodå, jag var också ute och prövade glidet. Efter en dusch så kunde man inte låta bli att beskåda slalombackarna, som direkt utanför balkongen låg och badade i sol.

 

Fredag, nu var det dags att bussa till Cavalese och hämta nummerlappar. Jag som ej beställt dylika tog istället en promenad i stan. Här var man nu i full färd att lägga konstsnö på sista biten av spåret, den del som avslutade loppet inne i Cavalese. Hela bansträckningen, 7 mil, var i princip belagd med konstsnö. Efter detta besök i stan åkte vi ner skidstadion i Val di Fiemme, den dalgång där hela loppet går av stapeln. Här fick vi pröva de spår som nyttjades i Tour de Ski avslutningsdagen med klättringen rakt upp. Northug blev knäckt när han åkte men inte vi. Men han är ju bara jr.

 

Lördagen ägnades åt höghöjdsträning i Lavaze´ på 1800 m höjd. En flagga i en hotellobby skvallrade om att Svenska orienteringsförbundet har haft träning här. Nu låg tjeckiska landslaget här och tränade. Vi var i gott sällskap, bättre uppladdning gick inte att få.

 

Söndag morgon och vi fick stiga upp ganska tidigt. I Vasaloppet startar alla femton tusen på en gång. Här startar ca: sju tusen löpare, men det är mycket trängre i spåren, därför startar man i grupper om fem hundra i varje med fem minuters intervall. Nästan 1,5 timma tog det att få iväg alla löpare. Efter 36 km åkning passerar man åter startplatsen efter att ha åkt 18 km upp i dalen och vänt tillbaka. Hela loppet går i en och samma dal, ena sidan om bäcken på ett håll och sen över på andra sidan. De som väljer det korta alternativet går i mål i Predazzo efter 45 km, medan övriga har 25 km ytterligare. Efter ca: 55 km går loppet 5-6 km i samma spår som Tour de Ski tidigare i vinter avgjordes. Efter den nedre vändpunkten i Molina går det sedan uppför igen. Först ganska måttligt när det är ca: 2,5 km kvar viker det av från dalgången och klättringen upp till Cavalese börjar. De allra flesta, för att inte säga alla efter elitgruppen lägger på extra fästvalla under skidorna när man är längst nere i backen. Här står de stora vallaföretagen och servar åkarna med detta. När åkarna tar sig något välbehövligt att dricka så tar flinka händer hand om skidorna. Nu gäller det att ge sig i kast med denna beryktade avslutning. Nåväl, upp till målet kom vi allihop och nöjda och belåtna var vi.

 

Efter väl förättat värv fick vi en liten extra sovmorgon på måndagen, men det var frukost i stort sett i vanlig tid. Hemresan startade 14.30 så vi hade tid att intaga en liten lunch före avresan. Utöver detta så fick vi även en god stund på solaltanen där vi kunde gotta oss riktigt ordentligt. Kvicksilvret på termometern visade på 28 gr. så det var ganska skönt. Efter detta så började hemfärden, planerad så att nattsömn och frukost på färjan skulle stämma. Så småningom anlände vi till garnisonsmetropolen väldigt nöjda. Hotellet är redan bokat till nästa år så om vi och kanske ännu fler bävrar vill uppleva detta 2013 så kan det vara dags att tänka på det nu. Nästa år är det 40-års jubileum. Kanske, eventuellt....